Sociala medier har under de senaste åren fått mycket uppmärksamhet och man har flitigt debatterat kring vilken genomslagskraft de verkligen har. Oftast har man begränsat diskussionen till politik eller NGO: s men jag tror att man då har missat en viktig aspekt. Företagen och även Staten har hittat till Facebook, man kan bli ”fan” av polisen och gilla Åhléns osv., men när kunder möter varandra och därigenom kan berätta om i förstahand negativa upplevelser av företaget/myndigheten uppstår en ny informationskanal som starkt påverkar företagets image. Ta exemplet med båten från Hallberg Rassy som spreds/sprids som en löpeld via forum och social medier, företaget antag troligtvis att ingen annan skulle få reda på incidenten och såg en kortsiktig vinst i att inte ersätta ägaren, idag finns knappt någon inbiten seglare i Sverige som inte hört om skruttbåten från Orust, badwillen har varit ofantlig och inte blev det bättre när HR tog strid med sina affärsjurister i tingsrätten. När man söker på Hallberg Rassy idag är 7:e träffen en artikel i GP om fallet. Troligtvis har man förlorat mycket mer i PR än vad det hade kostat att ersätta ägaren, detta oavsett om Hallberg Rassy har fel eller rätt då vi människor tror mer på andra medmänniskor än företag och för att vi alltid står på ”the little guys” sida, ta bara hamburgerkedjan Max som exempel.
Jag själv är med i ett antal grupper och ”likes” som består av företag som jag på något vis är intresserad av, dessa sänder ständigt ut diverse meddelanden och jippon och där är det tydligt vilka som fattar galoppen och vilka som inte gör det, sociala medier är inte reklam på nätet, Facebook m.fl. är våra privatliv och om vi väljer att släppa in företagen i dessa förväntar vi oss något mer än ett veckobaserat reklamutskick där man berättar att man har sportquiz på den lokala puben även denna torsdag, just i detta exempel förlorar man sannolikt mer på att profilera sig på FB än om man låtit bli.
Låt oss insinuera att jag uppsöker en klädbutik i staden där jag bor och blir av någon anledning illa bemött eller besviken på besöket i någon form, låt oss då vidare göra det inte allt för dramatiska antagandet att jag skriver en liten notis på FB om att jag tycker affären är dålig av någon anledning. Vips så ser 500+ detta och varumärket påverkas direkt och kanske mister en del av sin image som man satsat många tusentals kronor på att bygga upp. Jag tror inte att företagen förstår vilken genomslagskraft sociala medier har i den privata sfären och de som tror det har ändå missuppfattat alltihop för det som sägas av en vän till mig värderar jag så mycket högre än något skrivet av en plikttrogen anställd vid en firma på arbetstid som dessutom är allt annat än opartisk. I princip tror jag för att ”marketingkonceptet” ska fungera skulle företag behöva betala vissa utvalda medlemmar på FB för att sprida god pr och imagestärkande information ungefär som Buzzadorkonceptet fast just det konceptet är nog inte gångbart i ett så litet land som Sverige.
I grund och botten är det naturligtvis oerhört positivt med denna utökade konsumentkontakt, det är kapitalism i sann bemärkelse då även konsumenterna har en chans att styra marknaden. Precis som Darwin formulerade det: det är inte den starkaste som överlever, det är den mest anpassade.
http://bohuslaningen.se/nyheter/orust/1.1007651-par-forlorade-mot-hallberg-rassy
http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.480136-hallberg-rassy-vann-tvistemal
