Etiketter

, , , ,


Sverige har länge varit ett framträdande i-land även om vi var sena med att storskaligt tillämpa och kliva in i industrialiseringen har taylorismen och dess effekter länge präglat våra idéer och sätt att ”sköta företag” på, men nu är det kanske läge att tänka om. Även i nuläget är svensk industri vår huvudsakliga kassako även om man kan få intrycket av måna ”tyckare” att tjänstesektorn är påtagligt större, möjligt är väl att det i hög grad är tjänstesektorn som skriver nyheter om sig själva för att skapa hausse hos handelskammare osv…

Under nittiotalet när jag växte upp (visst låter det längesen?) talades det om hur Sverige måste satsa på kunskap för om vi är mer kompetenta än de nya utmanarna från u-länderna kan vi konkurrera med vårt kunnande och vinna över deras låga löner. Men faktum är att i dagsläget är inte detta en gångbar utgångspunkt, ingenjören från Beirut besitter samma eller eventuellt bättre kunskap än sin svenska dito. Som Fredrik Härén uttrycker det när han talar inför de snart färdigexade civilingenjörerna på KTH: varför skulle jag anställa er när era kollegor i Indien har mer kunskap och jobbar för 18kr timmen? Fredrik fokuserar på att vi ska konkurrera med idéer något som han tydligen inte anser finns i andra delar av världen, jag tycker den inställningen är lite banal och jag tror man gör det alldeles för lätt för sig själv om man tro att vi enbart kan konkurrera med idéer. Däremot tror jag att vi kan konkurrera genom det jag kallar för Ansvarstagande Produktionsutveckling (begreppet finns inte, hittade just på det).

Ansvarstagande Produktionsutveckling (sedermera refererat tills om APU i texten) består alltså av tre huvudingredienser som vi i Sverige har lång erfarenhet av, har erkänd global legitimitet i men som vi sällan kombinerat utan tillämpat var för sig.

Dessa är:

  • Avancerad industriell produktion – Vi har kunskap och vana av att framställa yttersta kvalitet med oerhört hög precision, vi har världsledande företag inom tillverkande industri inom olika sektorer som flygindustri, vapen, rymd osv.
  • Utveckling – Vi har en stark ingenjörstradition i landet och har, mycket kompetenta ingenjörer som är världskända för nya innovationer och sin pålitlighet – se SAAB.
  • Ansvar/internationell legitimitet – Ett trademark för Sverige är att gör man affärer med Sverige då kan man lita på att avtalen hålls, man kan räkna med att beställda produkter ser ut som de ska, och är levererade i tid.

När man kombinerar dessa menar jag att ett företag som tidigare var underleverantörer kan erbjuda ett utvecklingsalternativ alltså att OEM-leverantören tar över utveckling och formgivning av den detalj eller produkt de tidigare enbart ansvarat för produktionen för. Varför skulle beställarna gå med på detta kan frågas? Jo för att de får en fast budgetpost att kalkylera med och de ”slipper” egen utveckling och sparar naturligtvis in på kostnader på detta vis. Det finns ett fåtal företag i Sverige idag som arbetar efter denna modell och det är precis detta som jag tror att svensk industri ska inrikta sig på. God infrastruktur, god utbildning och en gedigen industrikultur som fokuserar på kvalitet är ett givet koncept för framgång även i den nya ekonomin.