Petrograd, Leningrad, Sankt Petersburg, natten är ung, i Pieter. Från Nevsky prospekt hörs människosorl och ljudet av de många bilarna som trafikerar centrala St. Petersburg. Känslan av att stillsamt sitta och blicka ut i den ryska natten med staden som förgrund och den böljande östersjön som kuliss är överväldigande. Det är precis som om staden är en uppslagen historiebok som vill låta bladen och orden omfamna mig och förtälja sin mörka historia. Det är inte lätt att smälta hela intrycket av denna mångmiljonstad som ligger vackert belägen längst in vid ryska viken, kanske detta bäst görs med ett svårmod och en skvätt vodka? Dessvärre har jag dåliga nivåer av de båda.
Kort om St Petersburg:
Staden anlades av Tsar Peter den store och var tänkt att vara ett fönster mot väst vilket medfört att arkitekturen skiljer sig från andra städer. Som exempel kan ges de nederländskt inspirerade kanaler som löper längs med staden. St. Petersburg har länge varit Rysslands kulturcentrum och har även stundtals fungerat som landets huvudstad. I staden bor ca 4,8 miljoner människor vilket motsvarar ungefär 96 kommuner av Trollhättans kaliber. Staden har utöver ett gediget universitet det magnifika vinterpalatset med sina lustiga statyer i olika storlekar på taket som var en ren fröjd att betrakta. Staden lever av handeln som kommer med sjöfarten vilket märks på de otaliga containers, frakt och oljefartyg som trafikerar viken där staden är belägen och där floden Neva mynnar ut. Rent politiskt har Enade Ryssland (Vladimir Putins parti) mest mandat följda av Rättvisa Ryssland.
På andra sidan hamnen ligger Korsen, ett fängelse/häkte som mest är känt för att låta gulsoten och tuberkulosen härja men främst för de många oskyldiga människor som fått sina liv förstörda genom orättvisa och summariska ”rättegångar” under sovjettiden. Det vackra och fina minnesmärket som ligger på andra sidan kanalen och som är rest till hyllning över de många politiska fångarna blir inte lika trovärdigt med Korsen i bakgrunden. Ryssland är inte vad det varit men märkligt som det låter är det inte heller som det skulle bli, makthavarna är i stort desamma som under sovjettiden. Lagen är lika stängd för de utan medel och den allmänt trådande människosynen verkar vara i det närmaste orubbad. Jag låter mina ord stanna med detta. Låt oss hoppas att det nyvunna och massiva intresset av bloggare och andra människor i Ryssland sätter högre press på Vladimir Putin och Enade Ryssland. I morgon är en ny dag med möte på det svenska konsulatet och med det lokala socialliberala partiet Jabloko, givetvis rapporterar jag allt intressant!
Tjusigt!