“Tack ryska folket för ert förtroende” – president Medvedjevs (ER) twitter under valnatten.
Natten är förvånanstvärt varm i Pieter. När jag släntrar mellan gathörnen med min vän Asta från Litauen finns inga spår eller reaktioner att skönja från det vi några minuter tidigare bevittnat på storbildskärmen,de uppröda skypesamtalen från olika partier, rapport om misshandel och inte minst allt valfusk. Livet verkar ha sin gilla gång där barerna och de närmast löjliga antalet dygnet-runt sushiställen konkurrerar om uppmärksamheten från stadens otaliga pampiga byggnader. I Petersburg tar man inte lätt på myndighetsbyggnader vill jag lova.
Nevsky prospekt – ett stenkast från hotellet.
Höjdpunkterna under kvällen i presscentret bestod av en mischmasch av (i svenska ögon) absurda och märkliga händelser. Här nedan kommer ett axplock:
- Jablokos (J) ungdomsordförande spöas och buras in av polisen (!)
- En kandidat från Rättvisa Ryssland (RR) misshandlas av polis i St. Petersburg.
- “valobservatörerna” i Rossija rapporterar att allt gått rätt till.
- I Tjetjenien gick 93% och röstade, dessutom uteslutande på Enade Ryssland (ER) (fniss)
- Många spöken röstade idag, iallafall om man ska tro röstlängden med alla sedan länge avlidna som tagit sig till valurnan och prickats av i röstlängden.
Enade Ryssland (ER) med sin vita björn som symbol kommer även i fortsättningen axla manteln som statsbärande parti. Man har dessutom förlängt mandatperioden för sig själv. Den väntade valsegern bör firas med en armbrytartävling utanför KGB-högkvarteret (FSB) I Moskva meddelar en av paritets ledamöter. Ryssland slutar aldrig att förvåna, eller är det just vad det gör?
Nationalbolsjevikernas ledare är tydigen även han gripen, kan dock inte påstå att det upprör mig särskilt mycket. Den som kallar sig bolsjevik i Ryssland är antingen sinnesförvirrad eller fullständigt galen enligt min mening.
I måndags och många dagar därefter kommer landet vakna upp till en ny dag i den Ryska Federationen. Samma män som styde landet I söndags fortsätter att göra detsamma imorgon. Mitt uppdrag är slut och jag reser hem till trygga Sverige. Människorna i Tjetjenien, Kaliningrad eller St Petersburg lever dock kvar i den värld jag just lämnat. Det är viktigt att som besökare och observatör inte böjar tramsa svammla eller slänga sig med floskler som beskriver våra goda råd och synpunkter så fort vi anländer på trygg svensk mark, Sanningen är att förändringen måste emanera ur Ryssland själt och inte genom påverkan från andra geografiskt åtskilda människor medreferensramar och upplevelser av politik som i stort sett är så annorlunda att den ter sig oväsentlig och verklighetsfrämmande i en rysk pragmatisk miljö. Min roll är klar här, det enda jag kan göra nu är för att citera G Persson: om detta må jag berätta. Mer kan jag inte göra och jag upplever ingen stark opinion som vurmar för Enade Ryssland (ER) hemma i Sverige. Detta medför att agitoriska utlägg om demokrati och rättvisa är onödiga och skapligt banala.
Nog finns det hopp alltid, men det stavas inte Sverige. Folket i storstäderna kanske visar tendenser att engageras sig mer och mer även om trenden är långsam. I måndags bedrevs stora demonstrationer i framförallt Moskva men även på andra ställen i landet.
Ryssen måste ta det som tillhör ryssen, för första gången någonsin instämmer jag i det gamla kommunistiska slagordet: vi ska ta tillbaka det som rätteligen tillhör oss!”. Jag tror att socialisternas svenska kollegor på 70/80-talet missförstod innebörden av detta och vad som skulle tas tillbaka.
