“Tack ryska folket för ert förtroende” – president Medvedjevs (ER) twitter under valnatten.

Natten är förvånanstvärt varm i Pieter. När jag släntrar mellan gathörnen med min vän Asta från Litauen finns inga spår eller reaktioner att skönja från det vi några minuter tidigare bevittnat på storbildskärmen,de uppröda skypesamtalen från olika partier, rapport om misshandel och inte minst allt valfusk. Livet verkar ha sin gilla gång där barerna och de närmast löjliga antalet dygnet-runt sushiställen konkurrerar om uppmärksamheten från stadens otaliga pampiga byggnader. I Petersburg tar man inte lätt på myndighetsbyggnader vill jag lova.

Nevsky prospekt – ett stenkast från hotellet.

Höjdpunkterna under kvällen i presscentret bestod av en mischmasch av (i svenska ögon) absurda och märkliga händelser. Här nedan kommer ett axplock:

• Jablokos (J) ungdomsordförande spöas och buras in av polisen (!)
• En kandidat från Rättvisa Ryssland (RR) misshandlas av polis i St. Petersburg.
• “valobservatörerna” i Rossija rapporterar att allt gått rätt till.
• I Tjetjenien gick 93% och röstade, dessutom uteslutande på Enade Ryssland (ER) (fniss)
• Många spöken röstade idag, iallafall om man ska tro röstlängden med alla sedan länge avlidna som tagit sig till valurnan och prickats av i röstlängden.

Enade Ryssland (ER) med sin vita björn som symbol kommer även i fortsättningen axla manteln som statsbärande parti. Man har dessutom förlängt mandatperioden för sig själv. Den väntade valsegern bör firas med en armbrytartävling utanför KGB-högkvarteret (FSB) I Moskva meddelar en av paritets ledamöter. Ryssland slutar aldrig att förvåna, eller är det just vad det gör?

Nationalbolsjevikernas ledare är tydigen även han gripen, kan dock inte påstå att det upprör mig särskilt mycket. Den som kallar sig bolsjevik i Ryssland är antingen sinnesförvirrad eller fullständigt galen enligt min mening.

I måndags och många dagar därefter kommer landet vakna upp till en ny dag i den Ryska Federationen. Samma män som styde landet I söndags fortsätter att göra detsamma imorgon. Mitt uppdrag är slut och jag reser hem till trygga Sverige. Människorna i Tjetjenien, Kaliningrad eller St Petersburg lever dock kvar i den värld jag just lämnat. Det är viktigt att som besökare och observatör inte böjar tramsa svammla eller slänga sig med floskler som beskriver våra goda råd och synpunkter så fort vi anländer på trygg svensk mark, Sanningen är att förändringen måste emanera ur Ryssland själt och inte genom påverkan från andra geografiskt åtskilda människor medreferensramar och upplevelser av politik som i stort sett är så annorlunda att den ter sig oväsentlig och verklighetsfrämmande i en rysk pragmatisk miljö. Min roll är klar här, det enda jag kan göra nu är för att citera G Persson: om detta må jag berätta. Mer kan jag inte göra och jag upplever ingen stark opinion som vurmar för Enade Ryssland (ER) hemma i Sverige. Detta medför att agitoriska utlägg om demokrati och rättvisa är onödiga och skapligt banala.

Nog finns det hopp alltid, men det stavas inte Sverige. Folket i storstäderna kanske visar tendenser att engageras sig mer och mer även om trenden är långsam. I måndags bedrevs stora demonstrationer i framförallt Moskva men även på andra ställen i landet.

Ryssen måste ta det som tillhör ryssen, för första gången någonsin instämmer jag i det gamla kommunistiska slagordet: vi ska ta tillbaka det som rätteligen tillhör oss!”. Jag tror att socialisternas svenska kollegor på 70/80-talet missförstod innebörden av detta och vad som skulle tas tillbaka.

Kazankatedralen ett stenkast från hotellet låter sin ståtliga kropp växa fram i morgonljuset. Det är morgon i Sankt Petersburg, staden börjar vakna till liv och livet på Nevsky prospekt är redan igång. Idag är det valdag och detta lär inte ha undgått någon ryss.

Uttrycket bröd & cirkus har de flesta hört talas om, det innebär i korthet att så länge folket har mat på bordet och underhållning på fritiden kan man göra i princip vad man vill som politiker. Intressant nog har Enade Ryssland (ER) inriktat sig på just detta område och vill framstå som det alternativ som sätter maten på bordet i det ryska hemmet. Men ni som läst gårdagens inlägg vet även att man använder sig av den s.k karusellmetoden. Den innebär att man bussar runt människor mot betalning som går och röstar i en mängd olika vallokaler runt om i den region de bor i. Detta är vedertaget och allmänt känt och vi såg b.la en buss stå tätt parkerad intill en vallokal inne i centrala St. Petersburg, givetvis kan det ha varit en slump men det tror jag vad jag vill om. Det ryska svårmodet och folkets ambivalens till valet förefaller plötsligt mer förståelig när sakerna drivs till sin spets, det är inga smågangsters de har att göra med. På sätt och vis för det civila samhället ett krig mot staten, vilket i sig är absurt i ett land som kallar sig en demokrati.

Under dagen besökte vi vallokaler i St. Petersburgs centrum. Skillnaden på tillströmningen till lokalerna är enorm för oss som är vana vid svenska vallokaler. Människor står i långa rader för att få rösta och ett mindre kompani av valförrättare ombesörjer själva röstningsförfarandet. Diverse uniformerade personer står här och var i lokalerna, det är oklart vad de har funktion.

Anton (som vi träffade igår) från GOLOS (en valövervakningsorganisation) rapporterar massivt valfusk.

Vi sitter i den ryska valövervakningsorganisationen gröna lampans presscenter. Varje heltimme sänder de videointervjuer med olika partier och då även GOLOS. Anton som vi träffade igår berättade att han aldrig upplevt något liknande, Putin & Enade Ryssland (ER) är rädda och tar till alla medel de kan för att vinna valet. Alla partier får sända information genom Gröna Lampan  och då även Enade Ryssland (ER), inte helt oväntat tyckte de att valet gått bra och att allting fungerar ypperligt med undantag för att andra valövervakare bråkar och staller till med besvär för dem.

Även om valövervakare inte är lika utsatta som I t.ex Vitryssland har de ändå en begränsad makt. GOLOS rapporterar om att dras övervakare nekas tillträde till vissa vallokaler och att inte ens politiska kandidater har fått komma in på andra.

Jag får be om ursäkt för att mindre litterärt inlägg men tiden är knapp och vi skall tillbaka till presscentret samt valvakan hos Jabloko. Skriver något kort när jag kommer hem.

Lår friheten segra!

Idag är det valfrid, i vanlig ordning bjuder Ryssland upp till motsägelsernas dans. Själva begreppet innebär att det är otillåtet att kampanja, affischera eller på annat vis uppmärksamma att det är val imorgon söndag. En del anser att själva valfriden är en bra inrättning, jag är dock inte en av dem. Själva idén att lägga ned arbetet när det är som allra  mest spännande och hetlevrat känns märklig, speciellt när det är en dag kvar till själva klimax. Ryssen i allmänhet verkar dock ha insett att the point of no return för länge sedan nått sitt bäst-före datum. Putin, Enade Ryssland (ER) och alla dess intressenter bildar en mosaik av korruption som sedan lamslagit landet. Det känns emotionellt rätt och förnuftigt att ställa sig mitt på Palatstorget och skandera: ”trälar, res er upp!” men bortsett från möjligheten att bli gripen för мелкое хулиганство – lindrig huliganism (cred Amanda Lövkvist) är det ingen vidare bra idé. Det är en lätt sak att ha synpunkter på Ryssland om du är 25 år och kommer från en svensk småstad men det är en helt annan att vara en medborgare i den ryska federationen. Decennium av förtryck och statligt överstyre sätter naturligtvis sina spår men en sak är säker: det är allt annat än valfrid i Ryssland just nu oavsett om det finns affischer eller inte.

Inte alltför sällan sträcker socialister näsan i vädret och frågar oss liberaler hur vi tycker att det blev efter marknadsekonomins intåg i Ryssland. Oligarkerna som beter sig som små kungar så länge de lämnar ett bidrag till Kreml och folket ute på landet som fortsätter med sin sedvanliga misär. Det är viktigt att ha insikt i att socialisterna väljer att bortse från det faktum att det inte finns någon fri marknad i Ryssland, i vart fall inte enligt min mening. Begreppet kräver en vidare problematisering och man kan säga att det finns på sätt och vis delar av en sorts kapitalism men det gör det även i Kina, tillika består inget av de båda ländernas ”kapitalism” av  ett samhällssystem som omfattar alla individer och kan därför omöjligt vara liberalt och anses vara en fri marknad.

Liberala krafter behövs i en totalitär värld. För första gången på många år har invånarna i St. Petersburg och Leningrads län (ja det heter fortfarande så) möjlighet att ge sin röst till ett parti som är öppet socialliberalt. Putins stora parti Enade Ryssland (ER) har inte tillfört mycket mer än konservatism och utbredd främlingsfientlighet i landet. Det enda seriösa alternativet vid namn Jabloko (J) innehar cirka 10 % av rösterna om man fäster tillit till opinionssiffror och det ska bli mycket intressant att se hur medborgarna väljer att förvalta denna möjlighet att på allvar förändra situationen i landet.. Det är det emellertid inte så att en röst på något annat än Enade Ryssland (ER) per automatik resulterar i en röst på just något annat. Valfusket är otroligt utbrett

En representant från GOLOS berättar om deras situation och om hur de  försöker få folk att gå och rösta, med fördel på något annat än Enade Ryssland (ER).

Nedan finner du en rolig video som gestaltar hur GOLOS ser på Enade Ryssland (Putins parti)

Vi fick en rejäl genomgång av alla de metoder som Enade Ryssland (ER) använder när de valfuskar. Med viss reservation för felaktigheter listar jag dem nedan:

• Bussning – man får helt enkelt med sig en busslast med fabriksarbetare, pensionärer eller andra intresserade och registrerr dem för att de ska rösta i en annan vallokal än deras egen. Vid alla vallokaler man besöker mutar man en valförrättare så att denne inte tar busslastens röstkort vilket medför att de kan resa vidare till nästa vallokal och rösta igen.
• Man betalar studenter för att rösta på partiet och kräver foto på valsedeln som bevis.
• Man beordrar helt enkelt militärer att gå och rösta på partiet.
• Man mutar valförrättaren att registrera alla som inte gått och röstat som röster på partiet.

På grund av den senaste och allvarligaste metoden att fuska på har GOLOS sammanställt en video där man förklarar varför man måste gå och rösta (för annars bokförs man som en röst på Enade Ryssland). Det är faktiskt ingen idé att rösta blankt heller då en blank röst på sätt och vis ökar Enade Rysslands (ER) chanser att vinan eftersom procenten blanka röster räknas in i det slutgiltiga resultatet och på så vis tar utrymme procentuellt från andra partier.

Vår delegation från SILC (Swedish International Liberal Centre) utanför sveriges generalkonsulat i St Petersburg.

Tidigare på eftermiddagen besökte jag det svenska konsulatet i St Petersburg där generalkonsul Jan Nyberg välkomnade oss och berättade om konsulatet och stadens historia. Av en händelse var även tre svenska valobservatörer tillika riksdagsmän inbjudna för att berätta om möten med Rysslands olika partier som de precis anälnt ifrån Moskva. De skall under morgondagen företräda OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) och I Och i egenskap av valobservatör göra spontanbesök vid olika vallokaler och registrera sina iakttagelser om eventuella oegentligheter

Forna KGB-högkvarteret i St Petersburg.

På vägen till Jablokos (J) partikontor strosade vi förbi Lubjankas motsvarighet i St Petersburg d.v.s KGB:s gamla kontor i staden som än idag huserar landets säkerhetstjänst. Det sägs att man vid den motsvarande byggnaden i Moskva skall det ha placerats lastbilar som gått på fullgas/tomgång utanför huset för att ha dämpat alla människoskrik.

Folkpartiets motsvarighet i Ryssland Jabloko (J) utbildar sina valarbetare inför morgondagens val.

Väl framme vid Jablokos (J) partikontor fick vi klämma oss in mellan alla människor som bokstavligen stod tryckta längs med väggarna. I alla små rum hade man klämt in så många skrivbord att jag undrade om personerna bakom dem verkligen kunde ta sig ur dem när det var dags att gå hem: Men å andra sidan kanske de aldrig går hem, det är ju trots allt valtider.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/valobservator-gripen-i-moskva

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/rysk-vilja-att-visa-missnoje_6683314.svd

Kort om St Petersburg:
Staden anlades av Tsar Peter den store och var tänkt att vara ett fönster mot väst vilket medfört att arkitekturen skiljer sig från andra städer. Som exempel kan ges de nederländskt inspirerade kanaler som löper längs med staden. St. Petersburg har länge varit Rysslands kulturcentrum och har även stundtals fungerat som landets huvudstad. I staden bor ca 4,8 miljoner människor vilket motsvarar ungefär 96 kommuner av Trollhättans kaliber. Staden har utöver ett gediget universitet det magnifika vinterpalatset med sina lustiga statyer i olika storlekar på taket som var en ren fröjd att betrakta. Staden lever av handeln som kommer med sjöfarten vilket märks på de otaliga containers, frakt och oljefartyg som trafikerar viken där staden är belägen och där floden Neva mynnar ut. Rent politiskt har Enade Ryssland (Vladimir Putins parti) mest mandat följda av Rättvisa Ryssland.

På andra sidan hamnen ligger Korsen, ett fängelse/häkte som mest är känt för att låta gulsoten och tuberkulosen härja men främst för de många oskyldiga människor som fått sina liv förstörda genom orättvisa och summariska ”rättegångar” under sovjettiden. Det vackra och fina minnesmärket som ligger på andra sidan kanalen och som är rest till hyllning över de många politiska fångarna blir inte lika trovärdigt med Korsen i bakgrunden. Ryssland är inte vad det varit men märkligt som det låter är det inte heller som det skulle bli, makthavarna är i stort desamma som under sovjettiden. Lagen är lika stängd för de utan medel och den allmänt trådande människosynen verkar vara i det närmaste orubbad. Jag låter mina ord stanna med detta. Låt oss hoppas att det nyvunna och massiva intresset av bloggare och andra människor i Ryssland sätter högre press på Vladimir Putin och Enade Ryssland. I morgon är en ny dag med möte på det svenska konsulatet och med det lokala socialliberala partiet Jabloko, givetvis rapporterar jag allt intressant!

Under nittiotalet när jag växte upp (visst låter det längesen?) talades det om hur Sverige måste satsa på kunskap för om vi är mer kompetenta än de nya utmanarna från u-länderna kan vi konkurrera med vårt kunnande och vinna över deras låga löner. Men faktum är att i dagsläget är inte detta en gångbar utgångspunkt, ingenjören från Beirut besitter samma eller eventuellt bättre kunskap än sin svenska dito. Som Fredrik Härén uttrycker det när han talar inför de snart färdigexade civilingenjörerna på KTH: varför skulle jag anställa er när era kollegor i Indien har mer kunskap och jobbar för 18kr timmen? Fredrik fokuserar på att vi ska konkurrera med idéer något som han tydligen inte anser finns i andra delar av världen, jag tycker den inställningen är lite banal och jag tror man gör det alldeles för lätt för sig själv om man tro att vi enbart kan konkurrera med idéer. Däremot tror jag att vi kan konkurrera genom det jag kallar för Ansvarstagande Produktionsutveckling (begreppet finns inte, hittade just på det).

Ansvarstagande Produktionsutveckling (sedermera refererat tills om APU i texten) består alltså av tre huvudingredienser som vi i Sverige har lång erfarenhet av, har erkänd global legitimitet i men som vi sällan kombinerat utan tillämpat var för sig.

Dessa är:

• Avancerad industriell produktion – Vi har kunskap och vana av att framställa yttersta kvalitet med oerhört hög precision, vi har världsledande företag inom tillverkande industri inom olika sektorer som flygindustri, vapen, rymd osv.
• Utveckling – Vi har en stark ingenjörstradition i landet och har, mycket kompetenta ingenjörer som är världskända för nya innovationer och sin pålitlighet – se SAAB.
• Ansvar/internationell legitimitet – Ett trademark för Sverige är att gör man affärer med Sverige då kan man lita på att avtalen hålls, man kan räkna med att beställda produkter ser ut som de ska, och är levererade i tid.

När man kombinerar dessa menar jag att ett företag som tidigare var underleverantörer kan erbjuda ett utvecklingsalternativ alltså att OEM-leverantören tar över utveckling och formgivning av den detalj eller produkt de tidigare enbart ansvarat för produktionen för. Varför skulle beställarna gå med på detta kan frågas? Jo för att de får en fast budgetpost att kalkylera med och de ”slipper” egen utveckling och sparar naturligtvis in på kostnader på detta vis. Det finns ett fåtal företag i Sverige idag som arbetar efter denna modell och det är precis detta som jag tror att svensk industri ska inrikta sig på. God infrastruktur, god utbildning och en gedigen industrikultur som fokuserar på kvalitet är ett givet koncept för framgång även i den nya ekonomin.

Adam Cwejman gick nyligen ut tillsammans med CUF-ordföranden Magnus Andersson och presenterade ett förslag på hur Sveriges liberala framtid skulle kunna säkras. Man menar att då i synnerhet (C) men även (FP) har presenterat tveksamma valresultat på en alltmer moderatdominerad valmarknad att det då vore klokt att inkorporera partierna. Man menar att fördelarna med fusionen skulle vara av medlems, organisations och väljarandelskaraktär. Man underbygger vidare förslaget med att då bägge partier anser sig vara av liberal härkomst samt besitter en förhållandevis tydlig och samspelt syn på hur man vill driva landet rent pragmatiskt torde detta rimligtvis få synergieffekter om de slås ihop. Och jag säger inte emot detta, allt detta är korrekt och riktigt men skillnaden partierna sinsemellan stavas Organisationskultur.

Värdegrunderna är totalt olika i partierna även om (C) har skiftat för att bli mer borgerligt homogent (bli moderater) men olika värdegrund skapar också olika kulturer. När (C) tyckte det var viktigt att man skrev in regler om rashygien i grundlagen jobbade Folkpartiet för att Sverige skulle inta en mindre tyskvänlig ståndpunkt. Nu vill jag inte på något vis mena att (C) står för det idag eller att det på något sätt präglar dagens (C) men historia är en del av kulturen och kulturen är identiteten.

Bondesamfundet härstammar ur lantbrukarnas missnöje och har framförallt sina huvudväljare på landsbygden, att EU subventionerar och avlönar svenska jordbrukare är toppen och numer kan man även tänka sig kärnkraft detta till trots att man hävdat att det är detta som skiljer ett miljövänligt borgerligt parti från övriga. Det ska dock nämnas att även (C) har haft sina liberala glimtar, frivilliglinjen i ATP-frågan var en sådan men frågan kvarstår om detta ställningstagande härstammar ur någon internt ideologisk debatt eller om detta råkade vara den bästa lösningen för lantbrukarna.

Frisinnade landsföreningen eller Folkpartiet liberalerna växte fram med urbaniseringen och har ständigt varit en förkämpe för demokrati, allmän och lika rösträtt och individens suveränitet samt rätt till frihet. Att just avskaffa EU:s subventioner till lantbruket är en viktig fråga och genomsnittsväljaren återfinns i städer och har ofta akademisk utbildning.

Det är inte omöjligt med en fusion partierna sinsemellan det är inte det jag vill påstå men arbetet som krävs för att få till stånd en organisationsförändring och därmed kultur/struktur förändring skulle vara så kostsam både tidsmässigt och ekonomiskt att det inte är försvarbart.

Varför kommer förslaget om sammanslagning nu (igen)?
Det är i högsta grad sanning att både (C) och (FP) har problem. De båda har problem men de är av helt skilda slag. Centern har en värdegrundskonflikt där olika krafter inom partiet försöker styra det åt sitt håll. Detta kan ses i främst två grupperingar inom partiet, dels lantbrukarna som anser att centern precis som de alltid gjort skall föra lantbrukarnas röst och ha LRF som sitt egna lilla alternativa LO men på andra sidan porten bankar en ny generation nyliberaler som trycker på frihandel, företagsamhet och inte minst miljön. Jag är osäker om genomsnittsväljaren till C ute på landet kallar sig liberal, den nya generationen gör det men jag undrar om inte (med hög risk för att raljera) om inte den nya generationens centerpartister egentligen inte är något annat än vilsna Folkpartister med ett särskilt engagemang för miljön.

Folkpartiets problem ligger i hur man ska manifestera sitt sanna liberala ”jag”. Man har bakgrund som Sveriges liberala parti och har alltid varit, man tog 2323 ställning till detta genom att uttryckligen anta namnet ”liberalerna” i partinamnet. Frågar ni mig så kan man ta bort Folkpartiet ur namnet och bara kvarhålla liberalerna med just ett litet ”l”. Summerat kan man säga att den svåra uppgiften ligger i hur man ska nå ut till människorna med politiken, inte att ändra den.

Kort sagt kan man säga att Centern har en profileringskris och Folkpartiet en kommunikationskris. En stor del av landets befolkning kallar sig liberaler enligt en ny mätning, vår uppgift kommer att bli att visa varför man ska rösta på originalet och inte på gammelkonservativa eller bondesamfund som kallar sig liberaler. Med ett centerparti som numer mer liknar gamla moderaterna är moderaterna själva undrar jag om det inte vore bättre om de blev integrerade i moderaterna. Till de nya liberala centerpartisterna säger jag bara en sak: Välkomna till Liberalerna!

View This Poll

Sociala medier har under de senaste åren fått mycket uppmärksamhet och man har flitigt debatterat kring vilken genomslagskraft de verkligen har. Oftast har man begränsat diskussionen till politik eller NGO: s men jag tror att man då har missat en viktig aspekt. Företagen och även Staten har hittat till Facebook, man kan bli ”fan” av polisen och gilla Åhléns osv., men när kunder möter varandra och därigenom kan berätta om i förstahand negativa upplevelser av företaget/myndigheten uppstår en ny informationskanal som starkt påverkar företagets image. Ta exemplet med båten från Hallberg Rassy som spreds/sprids som en löpeld via forum och social medier, företaget antag troligtvis att ingen annan skulle få reda på incidenten och såg en kortsiktig vinst i att inte ersätta ägaren, idag finns knappt någon inbiten seglare i Sverige som inte hört om skruttbåten från Orust, badwillen har varit ofantlig och inte blev det bättre när HR tog strid med sina affärsjurister i tingsrätten. När man söker på Hallberg Rassy idag är 7:e träffen en artikel i GP om fallet. Troligtvis har man förlorat mycket mer i PR än vad det hade kostat att ersätta ägaren, detta oavsett om Hallberg Rassy har fel eller rätt då vi människor tror mer på andra medmänniskor än företag och för att vi alltid står på ”the little guys” sida, ta bara hamburgerkedjan Max som exempel.

Jag själv är med i ett antal grupper och ”likes” som består av företag som jag på något vis är intresserad av, dessa sänder ständigt ut diverse meddelanden och jippon och där är det tydligt vilka som fattar galoppen och vilka som inte gör det, sociala medier är inte reklam på nätet, Facebook m.fl. är våra privatliv och om vi väljer att släppa in företagen i dessa förväntar vi oss något mer än ett veckobaserat reklamutskick där man berättar att man har sportquiz på den lokala puben även denna torsdag, just i detta exempel förlorar man sannolikt mer på att profilera sig på FB än om man låtit bli.

Låt oss insinuera att jag uppsöker en klädbutik i staden där jag bor och blir av någon anledning illa bemött eller besviken på besöket i någon form, låt oss då vidare göra det inte allt för dramatiska antagandet att jag skriver en liten notis på FB om att jag tycker affären är dålig av någon anledning. Vips så ser 500+ detta och varumärket påverkas direkt och kanske mister en del av sin image som man satsat många tusentals kronor på att bygga upp. Jag tror inte att företagen förstår vilken genomslagskraft sociala medier har i den privata sfären och de som tror det har ändå missuppfattat alltihop för det som sägas av en vän till mig värderar jag så mycket högre än något skrivet av en plikttrogen anställd vid en firma på arbetstid som dessutom är allt annat än opartisk. I princip tror jag för att ”marketingkonceptet” ska fungera skulle företag behöva betala vissa utvalda medlemmar på FB för att sprida god pr och imagestärkande information ungefär som Buzzadorkonceptet fast just det konceptet är nog inte gångbart i ett så litet land som Sverige.

I grund och botten är det naturligtvis oerhört positivt med denna utökade konsumentkontakt, det är kapitalism i sann bemärkelse då även konsumenterna har en chans att styra marknaden. Precis som Darwin formulerade det: det är inte den starkaste som överlever, det är den mest anpassade. View This Poll

http://bohuslaningen.se/nyheter/orust/1.1007651-par-forlorade-mot-hallberg-rassy

http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.480136-hallberg-rassy-vann-tvistemal

En (s)kola att vara stolt över?

I tisdags 24/8 ägde en skoldebatt rum där stadens lokala företrädare i skolfrågor (förutom vänsterpartiet som tog dit en riksdagskvinna) diskuterade lokala skolfrågor.

Inget märkligt i sig men något som var anmärkningsvärt var att Mats Wiking (s) (ordf utbildningsnämnden)  var stolt över Trollhättans skolor, direkt efter uttalandet modifierade han dock budskapet och menade att han är stolt över skolans personal som ju är så duktiga! Jag replikerade då ”Vad mer än det är du stolt över och kan du nämna någon kommun som konsekvent anställer dålig skolpersonal?”. Syftet med min fråga var att visa på att Mats pratade strunt och undvek det reella problemet: Trollhättans skolor är bland landets sämsta. I en rapport från 2007 skriver skolverket ”Kunskapsnivån måste förbättras” ”kränkningar förekommer”. Skolinspektionen säger i sin senaste inspektion som skedde i juni i år: ”Kommunen ger inte alla elever förutsättningar att lägst nå målen för utbildningen.” och ser så allvarliga brister att dessa måste åtgärdas senast 10 september, alltså om några dagar. Det här är ju naturligtvis inte skolpersonalens fel det är politikens, jag kan gott hålla med Wiking om att skolpersonalen är utmärkt.

Faktum är att kunskapsnivån ligger under rikssnittet och skolinspektionen levererar kraftig kritik, då sitter Mats Wiking och menar att han är stolt över skolan? Svaret vi fick på frågan hur han kan vara stolt över skolan trots allt var att ”Rapporter visar att det går bra i Trollhättans kommun”, vilken rapport menar Wiking då? En nyare än skolinspektionens från juni?  Eller en egen som han och tjänstemännen snickrat ihop? Oavsett vad Socialdemokraterna med Mats Wiking i spetsen säger om skolan så är det förmodligen rent ljug, Men då kommer den intressanta frågan vad vill vi i Folkpartiet göra om vi fick bestämma? Vi vill införa skolk-sms, ge lärarna ökade befogenheter, införa betyg från årskurs 6, införa skolk under en post i betyget och mycket mer men bland det viktigaste är att vi vill förstatliga skolan. Låt proffsen ta över och låt detta socialdemokratiska flumprojekt bli en dyr läxa att lära.

Lärarförbundet som tillika var de som anordnade skoldebatten har för övrigt gjort en rikstäckande undersökning där det tydligt framgår att vi har folkets stöd vad det gäller utbildningspolitiken, det ska bli intressant att se hur länge (s) får stöd av sina väljare här i staden att fortsätta denna destruktiva utbildningspolitik.

Nedan är länk till rapporterna jag refererar till i texten:

http://www.skolinspektionen.se/sv/Pressrum/Pressmeddelanden/Fortsatt-laga-kunskapsresultat-i-Trollhattans-kommun/

http://ttela.se/start/trollhattan/1.600520-trollhattan-rasar-i-skolranking?m=print

http://www.skolverket.se/sb/d/1716/a/9700

Det är något speciellt med höstens högskolestart. Det är inte det faktum att rekordmånga studenter börjar hos oss här i Trollhättan, det är inte heller att högskolan väst firar 20 år. Det jag syftar på är att det är första terminen som studenter inte är tvingade att ansluta sig till studentkåren.

Låt oss måla upp ett hypotetiskt exempel.  Om samma princip vore gällande i det vanliga arbetslivet som i utbildningsväsendet skulle man alltså vara obligerad att vara medlem i facket för att överhuvudtaget få sin lön utbetald, precis som man vid högskolan inte får ut sina betyg om inte avgiften till kåren är betald. Vi kan nog alla hålla med om att det låter absurt men det får man nog säga att hela kårväsendet också varit fram tills denna stund.

Kårväsendet är i sig anser en god idé precis som fackförbund i arbetslivet . De uppfyller en funktion som arbetsgivaren/högskolan själv kan uppfylla, åtminstone inte på ett trovärdigt sätt. Men studentkåren har tidigare misslyckats med att visa sina medlemmar att deras arbete gör skillnad och att de engagerar sig i sina medlemmar. Man har alltså förlitat sig på de 350: – de garanterat fått från varje heltidsstudent. Högskolan väst har ungefär 10 000 studenter, det krävs inte särskilt omfattande matematikkunskaper för att inse att det handlar om stora belopp.

Jag hoppas att studentkåren lyckas visa studenterna att de gör skillnad och att de behövs. Högskolan och samhället i stort har blivit lite friare, lite liberalare genom att de nu måste vinna sina medlemmars gunst.View This Poll

Många är vi, för att inte säga alla som anser att det är viktigt att barn och yngre (och även vuxna för den delen) inte använder narkotika, anledningarna är många och kända så dem lämnar vi därhän.

(FP) lämnade in en motion till Trollhättans fullmäktige där vi såg en möjlighet att följa upp tidigare mål om en narkotikafri skola. Förslaget kallades kort och gott ”Narkotikahundar i skolorna” vissa tycker att det klingar hårt men det ser jag inte som ett problem , det beskrev vad vi ville göra på ett mycket enkelt och konkret sätt och bäddade inte för några missförstånd.

Vi blev något konfunderade när vi läste att ett flertal förvaltningar inom socialdemokratins styrda kommunala verksamhet menade att de inte var intresserade av att få ges möjligheten att göra nattliga kontroller med narkotikahundar, något som står i klar kontradiktion till utlovade visioner. Jag ställer mig frågande till vad det är man önskar förmedla med detta ställningstagande, om man är rädd för att finansiering skall tas ur existerande budget och därför får kalla fötter eller om man anser att elevskåpens okränkbara rätt är en viktigare princip än en narkotikafri skola är svårt att sia om.  Anledningen till beslutet som man hänvisar till är att det ej åligger skolan att ansvara för denna verksamhet som kan resultera i att ”man hittar problem” vilket tycks vara något man tycker är högst obehagligt.

Samtidigt försöker Birgitta Erngren förminska hela förslaget med en formulering som får det hela att framstå som att privata hundar ska lulla runt nattetid i några slags skumraskärenden. Vi talar om utbildad personal, hundar från tullverket och direktkontakt mellan dessa och polisen. Kommissarie Jack Lennartsson beskriver förslaget som positivt men som de flesta vet har polisen knappa resurser som för övrigt inte styrs från kommunalt håll vilket omöjliggör att polisen själva har möjlighet att utföra de kontinuerliga nattsökningarna med narkotikahund som Folkpartiet anser är nödvändiga.

Vidare menar Elmgren att det är just polisens sak att arbeta för en narkotikafri skola och då bland annat dessa nattliga sökningar. Jag menar att det i högsta grad ligger i skolans intresse att arbeta för att dess lokaliteter och kundkrets som eleverna faktiskt är fria från narkotika, det är lätt att säga att det är någon annan som bär ansvaret, frågan är bara vem ”någon annan” är.

Exakt hur finansieringen ska se ut eller vem som bär det formella ansvaret för verksamheten lägger jag inte så oerhört stor vikt vid, det väsentliga är att den utförs och att den bidrar på ett konkret sätt till en narkotikafri utbildningsmiljö för kommunens barn och unga.

Som tur är så är det inte förvaltningscheferna som bestämmer, det är det vi politiker som gör. Hur röstar dina?

Carl-Hernik Larneryd
Folkpartiet Liberalerna Trollhättan

http://ttela.se/start/trollhattan/1.765765-skolan-vill-inte-ha-knarkhundar

http://ttela.se/start/regionalanyheter/1.640464-knarkhundar-kommer-till-skolan

http://ttela.se/start/1.640008-knarkhundar-i-skolor-